conehs

Jag är trött på dethär nu. Du ska fan inte tro att du kan behandla mig hur som helst. Jag är förfan också en människa. Jag lever på exakt samma villkor som du. Du tror att du är så mycket bättre, men frågan är egentligen om du är det? Du klagar över att du förlorar dina vänner. Dom du levt med sen länge tillbaka. Sure, jag är inte en utav dom. Jag har kännt dig i ungefär 4-5 månader. Vänner till mig har själv reagerat på hur jag beter mig, eller på hur jag berättat om dig. Dom har funderat på om det var bra att jag umgicks med dig. Minns du första gången det blev bråk på riktigt? Du sa att du inte pallade mer, att du hade märkt från första början att jag var en bra tjej, en äkta vän helt enkelt. Att du inte ville förlora mig, jo precis! Din lilla mytomanfitta! Du ljuger ju förfan mig rätt upp i fejjan. Tror du inte att jag vet och märker när du lägger till en fet liten lögn? Ibland kanske jag är osmart. Det vet jag. Men så jävla pantad är jag inte, en del av min hjärna kan tänka. Faktiskt. Först var jag helt ärligt hur glad som helst över att vi var kompisar. Men jag hade missat en sak, jag hade begått ett stort misstag. Jag lärde känna dig. Vänner som jag umgicks med innan jag träffade dig berättade lite om dig för mig. Dom sa även att du inte alltid var världens bästa person att umgås med. Men det trodde inte jag på? Du verkade ju så schysst och alltihopa. Men nu har jag märkt att jag bara slösade bort min tid på att umgås med dig. Satt i dom där jävla fucking busskurerna och pratade med dig, även fast att jag frös häcken av mig. Såfort du verkade ledsen försökte jag iallafall finnas där. Men du blockerade mig direkt. Du blev sur och skrev/sa att ''Vafan, sådär dåligt kan du inte må? Fattar du inte att jag också kan må skit?!'' Men vet du en sak, du har inte en jävla aning om vad jag har gått igenom i mitt liv. Det lilla du fått veta är egentligen ingenting. Jag har fått tagit så mycket skit av så många personer. I hela mitt liv. Du vet bara inte. Du har inte en aning om hur jag legat på kvällarna. Men som tur var har jag haft vänner som ställt upp för mig, oavsätt. Och jag vill bara säga tack. Särskillt till min storasyster, Johanna. Som legat vaken bara för att kunna SMS:a med mig. För att jag inte kunnat sova. För att mitt liv har varit helt total kaos. Men du tror inte på mig. Du tror väl antagligen att jag hittat på alltihop? Du hör bara dig själv. Din röst ekar i din lilla ynkliga hjärna. Men du har fortfarande ingenting att säga, mer än att jag verkar så glad och att jag inte kan må piss. Jag minns en gång, vi var på parkeringen utanför Alex, helt plötsligt sa du bara ''Du måste ljuga? Du kan inte vara så ledsen som du säger att du är?'' Men snälla, jag skulle aldrig kunna visa den sidan för dig. Du skulle antagligen lagt dig ner på marken och gråtit av skratt. Du har ingen medkänsla. Du vet inte hur man tröstar eller hur man hjälper. Du är helt jävla egotrippad! Du påstår att jag alltid är glad, men då har jag en fråga till sig? : ''Har du hört talas om någonting som kallas falskt leénde?'' Ett sådant har jag levt med i några år. Tro mig, det är skitjobbigt. Den gången du skrev att du skulle ta livet av dig blev jag verkligen piss off! Jag ringde upp dig. Då lät du precis som vanligt. Inte alls så som du skrev när du satt bakom dataskärmen. Jag frågade dig vad du skulle göra idag. Du svarade '' Jag ska till Jakobsberg med min syrra. '' Då frågade jag om du talade sanning om allt du tidigare skrivit på MSN, men du la på. Du sket i att svara. Du sket i att jag försökte få dig att fatta att du inte kan hålla på såhär. Du sket fullständigt i att jag brydde mig om dig. Då. Nu helt ärligt så vet jag inte vad jag ska säga om dig. Mer än att du är oexisterande för mig. Du finns inte. Helt blockerad. Det är inte bara mig du gör såhär emot. Även andra. Jag fattar inte hur du tänker innan du kommenterar andra människor? Eller när du helt ärligt bara öppnar din lilla käft? Ett råd till dig är att du ska använda den lilla hjärna du äger innan du öppnar din käft. Det blir bäst så,det vet jag. Dethär säger jag verkligen inte bara för att vi är mitt uppe i ett bråk. Utan jag menar det :  '' Jag hatar verkligen dig. ''
[Personen i fråga förstår nog att texten är menad till just honom. Så inga namn nämns.]

______________________________________________________________________

Jag kan inte sova. Tankarna snurrar runt i mitt huvud. Vill bara stänga ner allt just för stunden. Jag vill sova. Ska försöka. Om det går. Godnatt.

Cornelia